Aistit / coming to our senses

Grupputställningen i Maison Louis Carré har sin utgångspunkt i projektet Nations av Kapwani Kiwanga, vinnaren av Marcel Duchamp-priset 2020, där relationen mellan politisk revolt och spirituell tro undersöks. Verket uppmärksammar den haitiska revolutionen och voodoos roll som en spirituell sed som materialiserar de osynliga krafterna i levande kroppar och ceremoniella objekt, såsom flaggor.

I Olga Carrés privata rum breder Laure Prouvosts känslomässiga videoverk Shallow (2013) ut sig som en ljuvlig dröm. Den suggestiva strömmen av bilder och ljud som uppenbarar sig i takt med betraktarens andningsrytm förför en med en intensiv och behaglig sinnesstimulans. Unga kvinnor badar i en å, en blekt röd ros, vita moln på en blå himmel; allt detta symboliserar skönhet och harmoni i västerländsk kultur. Endast subtila eller tillfälliga avlägsnanden komplicerar tittarupplevelsen.

En serie av slående självporträtt av Terike Haapoja ligger i det bredvidliggande Louis Carrés rum. Serien uppstod ur en personlig angelägenhet som kringgår existerande diskurser. Porträtten, skapade under en tid av fysiska och emotionella påfrestningar, avslöjar stunder av lust, mortalitet, övergivenhet och agentskap samt objektifiering och frestelsen att bli ett objekt.

Maija Mustonen och Anna Maria Häkkinen svarar på det rådande sociala utanförskapet genom en performativ ceremoni rotad i beröring och omsorg. De två danskonstnärerna har över tio år arbetat med sätt att visa omsorg och intimitet i olika konstellationer. Verket kommer att utföras i videoformat.

Hans Rosenström kommer att anpassa den intima ljudinstallationen A House Divided till gästrummet i villan. Verket undersöker kroppens gränser och hur processen av att tala och höra överskrider dessa gränser. Verket flyttar sig från en kropp till djupet av en annan. Verkets text har skrivits i samarbete med hypnoterapeuten Charles Montagu.

I Laurent Millets opaka självporträtt dokumenteras en rörlig kropp mellan rumsliga och tidsmässiga händelser. Millets utforskning i förbindelsen mellan fotografi och skulptur tillåter kroppen att framstå som porös – sammanförd med det fysiska rummet och förankrad i bilden.

Axel Antas ömtåliga fotografier och skulpturer framkallar minnen av utrotade fåglar och deras bräckliga kroppar. Bland fåglarna förekommer poo-ulin, som deklarerades utrotad 2018, och Sancristóbaltyrannen, som senast skådades 1987.

Etel Adnans och Simone Fattals framstående samarbetsverk Five Senses for One Death. A poem in seven pieces kommer att för första gången visas för allmänheten. Serien består av sju lavaskulpturer baserade på Adnans dikt, ”Five Senses for One Death” (1971).

I galleriet vid Institut finlandais i Paris utforskar de subtila fotografierna och videoverken av Axel Antas och Laurent Millet det fysiska i att titta, och efterlyser sätt att bli betraktade genom kroppslig empati.

I juli 2021 presenteras Dafna Maimons Leaky Teeth, ett specialbeställt verk för AISTIT / coming to our senses, i huvudsalen vid Institut finlandais. Maimon, känd för sina subversiva narrativ och fysiskt engagerande miljöer, bjuder in publiken för att upptäcka deras beroendeförhållanden och kroppsliga intelligenser.

Maimon utvecklar ett pulserande universum genom experimentella kroppsliga tekniker, läckra material och absurd humor för att fördjupa betraktaren i kroppens håligheter och mysterier. Utställningen består av en serie teckningar, en installation och ett videoverk. Verket skildrar en förhistorisk grottkvinna som fantiserar om en alternativ historieskildring för mänskligheten, där människan inser sin existens som porös och flytande och lever i en ström av gemensam ömsesidighet med varandra och sin omgivning.