Aistit / coming to our senses

f. 1982 Somalia,

bor i Helsingfors

Abdulkarim är en samhällelig påverkare, författare och aktivist som är intresserad av teman som gäller frihet. Hon deltar aktivt i den offentliga debatten både som politisk kommentator och kolumnist.

Hon samarbetar regelbundet med koreografen Sonya Lindfors och är en medlem av Miracle Workers Collective, som representerade Finland på Venedigbiennalen 2018. Abdulkarim är också stiftande medlem i det nordiska feministnätverket där beslutsfattare från Sverige, Norge, Danmark, Finland och sameområdet ingår. Abdulkarims och Eeva Talvities bok Noin kymmenen myyttiä feminismistä (sv. Cirka tio myter om feminism) publicerades 2018. Abdulkarim kommer att utge sin andra bok tillsammans med fotografen Uwa Iduozee. Hon skrev sitt första filmmanuskript för kortfilmen Unelmaduuni (sv. Drömjobbet) som Tuffi Films producerade.

År 2019 fick Abdulkarim Minna Canth-priset, som årligen delas ut till en ”samhällspåverkare”. Hon är en medlem av Obama Foundation Network.

f. 1925 i Libanon,

bor i Paris

Adnan är född och uppväxt i Beirut. Hon är en mångsidig konstnär – bl.a. poet, essäist och bildkonstnär. Hon har studerat filosofi vid Sorbonne, Berkeley och Harvard, och arbetat som lärare vid Dominican College i San Rafael i Kalifornien under 1958-1972. Under Algerietrevolten (1954–1962) slutade Adnan av solidariska och politiska skäl att skriva på franska och blev i stället en konstmålare. Genom sin engagemang i rörelsen mot Vietnamkriget (1959–1975) började hon skriva dikter, varvid hon enligt egna ord blev en ”amerikansk poet”. År 1972 återvände hon till Beirut och arbetade som kulturredaktör vid två dagstidningar. Hennes roman Sitt Marie-Rose, som publicerades i Paris 1977, tilldelades France-Pays Arabes-priset och har översatts till över tio språk. År 1980 flyttade Adnan till Sausalito i Kalifornien och sedan 2012 är hon bosatt i Paris. Adnan har gett ut ytterligare ett drygt tiotal böcker på engelska. År 2014 fick hon ett av Frankrikes mest uppskattade utmärkelser: ordenstecknet Ordre des Arts et Lettres.

Adnans målningar har varit utställda runt om i världen, t.ex. på Documenta 13 i Kassel, Whitney Biennial 2014 i New York, CCA Wattis Institute for Contemporary Arts i Kalifornien, The New Museum i New York och Museum der Moderne Salzburg i Österrike. År 2014 ordnade museet för nutidskonst Mathaf: Arab Museum of Modern Art en retrospektiv utställning över Adnans verk.

f. 1976 i Finland,

bor i Grankulla

Antas utexaminerades från Goldsmiths College i London 2000. Han bodde i London i tretton år tills stiftelsen Pro Artibus möjliggjorde en treårig vistelse i ett konstnärsresidens, vilket lockade honom tillbaka till hemlandet. Med hjälp av sitt begreppsmässiga och filosofiska förhållningssätt observerar Antas sin omgivning och skapar konst med många olika tekniker. Han behandlar de material han valt omsorgsfullt och betonar betydelsen av en meditativ process vid skapande och upplevelse av konst. Genom sin känslighet för variationer i ämnen och material undersöker Antas vårt förhållande till naturen, naturupplevelser och vår alienering från naturen.

Antas senaste utställningar har varit: Stories make worlds / Worlds make stories, Galleria Heino (2019); Heritage, The North Coast Art Triennale, Gribskov, Danmark (2019); End of the World in the Mysterious Forest, Triumph Gallery, Moskva (2017); Long Player, Sinne, Helsingfors (2015). Antas verk finns i flera offentliga samlingar, t.ex. hos museet för nutidskonst Kiasma, Saastamoinens konstsamling, Wihuris konstsamling och Zabludowicz konstsamling.

f. 1942 i Syrien,

bor i Paris

Fattal tillbringade sin ungdom i Libanon, där hon studerade filosofi vid universitetet Ecole des Lettres i Beirut. Efter flytten till Paris fortsatte hon sina filosofistudier i Sorbonne. Hon återvände till Beirut 1969, började arbeta som bildkonstnär och höll lokala konstutställningar tills inbördeskriget i Libanon bröt ut. Hon flydde från Libanon 1980 och bosatte sig i Kalifornien där hon grundade Post-Apollo Press, ett förlag som specialiserade sig på innovativ och experimentell litteratur. År 1988 återvände hon till konsten efter att ha deltagit i en kurs vid San Francisco Art Institute där hon upptäckte skulptering och framför allt lera, ett mycket jordnära material som enligt Fattal utgör kärnan för skapande verksamhet i alla mytologier. Användningen av lera införde ett mänskligt element i hennes verk, som ofta uppstår av hennes intresse för forna berättelser och hennes fascination för arkeologi. Hennes verk förmedlar element med anknytning till tid, minne och förlust. Hon formar leran med sina blotta händer och blåser på så sätt liv i livlösa föremål. Hennes skulpturer är både ömtåliga och brutala. De tycks vara i ett ständigt tillstånd av att bli något eller upphöra att vara.

Fattals senaste utställningar är bl.a. Works and Days, MoMA PS1 (2019), Musée Yves Saint Laurent Marrakech (2018), Rochechouart Departmental Museum of Contemporary Art (2017) och Sharjah Art Foundation (2016).

f. 1974 i Finland,

bor i New York

I sina verk undersöker Haapoja världens existentiella och politiska gränser. Genom att särskilt fokusera på möten med natur, död och andra arter frågar hon hur olika strukturer för uteslutning och diskriminering fungerar som grund för identitet och kultur. I centrum för Haapojas politiska och etiska värderingar, som utgör grunden för hennes verksamhet, finns tanken om en värld som bygger på fysiska och samexistenta varelser och deras många livsmiljöer.

Haapoja närmar sig sina teman genom att skapa stora projekt som ofta genomförs som installationer, publikationer och deltagande gärningar. I sina samarbetsprojekt med Laura Gustafsson under namnet Gustafsson&Haapoja undersöker hon de problem som en människocentrerade världsbild orsakar.

Haapojas verk har varit utställda runt om i världen. Hennes senaste utställningar har funnits på Helsingfors konstmuseum, Taipeibiennalen, Venedigbiennalen, Momentum Biennale, Chronus Art Center Shanghai, Museet för nutidskonst Kiasma, ZKM Germany och ISCP New York. Hon har beviljats ANTI Festival International Prize for Live Art (2016), Dukatpriset (2008) och Säde-priset (2009). Gustafsson&Haapoja fick statspriset för mediekonst 2016 och priset Årets Kiila för samhällsinriktad konst 2013.

Haapoja har utexaminerats från Bildkonstakademin till magister i bildkonst och från Teaterhögskolan till magister i teaterkonst. Hon är en medlem i stiftelsen för Finlands kulturinstitut i New York. Hon var också en av stiftande medlemmarna i den nuvarande konstorganisationen Checkpoint Helsinki och dess styrelseordförande. Organisationen är numera verksam under namnet PUBLICS.

f. 1980 i Kalifornien,

bor i Berlin

I sina verk undersöker Christine Sun Kim ljudets konceptuella egenskaper genom att sammanföra det med teckning, måleri och performans. Kombinationen av musiknotationer, kroppsspråk och det amerikanska teckenspråket ASL ökar potentialen för kommunikation genom liknande informationssystem och skapar en egen grammatisk struktur typisk för hennes verk. Kim använder sig av en rad olika sorters media för att kritisera översättningar mellan ALS och engelska för att i sin tur dekonstruera förutfattade idéer om ljud och språk samt ifrågasätta hur lingvistisk auktoritet påverkar våra uppfattningar.

Kims verk och performanser har visats i bland annat MIT List Visual Arts Center i Cambridge (solo), Ghebaly i Los Angeles (solo), White Space i Beijing (solo), Carroll/Fletcher i London (solo), De Appel i Amsterdam (solo), Serralves Museum i Porto, Sound Live i Tokyo, Albright-Knox Art Gallery i Buffalo, Walker Art Center i Minneapolis; biennalerna i Berlin och Shanghai, Hamburger Bahnhof i Berlin, San Francisco Museum of Modern Art, Whitney Museum of American Art i New York och the Museum of Modern Art samt MoMA PS1 i New York. Hon representeras av François Ghebaly Gallery i Los Angeles och White Space Beijing i Beijing.

f. 1978 i Kanada,

bor i Paris

Kapwani Kiwangas arbetar ofta med installationer, ljud- och videoverk samt performanser. Hon blandar avsiktligen fakta med fiktion för att omkullkasta hegemoniska narrativ och skapa rum där marginella diskurser kan frodas. Som utbildad antropolog och samhällsvetare antar hon ofta rollen som forskare i sina projekt. Kiwanga studerade antropologi och komparativ religionsvetenskap vid McGill University i Kanada. Hon har sedermera fortsatt sina studier vid École Nationale supérieure des Beaux-Arts i Paris (Frankrike) och Le Fresnoy: National Contemporary Art Studio (Frankrike).

Hon tilldelades Marcel Duchamp-priset 2020 och både Frieze Artist Award och Sobey Art Award 2018. Hennes film- och videoverk har blivit BAFTA-nominerade vid två tillfällen och har belönats vid flera internationella filmfestivaler. Hennes arbeten har visats internationellt på bland annat Haus der Kunst i München, Albertinum museum i Dresden, MIT List Visual Arts Center i Cambridge, Hammer Museum i Los Angeles, Esker Foundation i Calgary, Power Plant i Torono, National Gallery of Canada i Ottawa, Whitechapel Gallery i London, Serpentine Galleries i London, Yuz Museum i Shanghai, Centre Pompidou i Paris och Jeu de Paume i Paris.

Hon representeras av Galerie Poggi i Paris, Galerie Tanja Wagner i Berlin och Goodman gallery i Johannesburg, Kapstaden och London.

f. 1996 i Bahamas,

bor i Chicago, IL

Knowles verk rör sig genom det arketypiska och vidare som ett oerhört specifikt uttryck för kommunikation och kompanjonskap arter emellan. Det skenbart enskilda uttryckssättets monumentala karaktär avslöjar hur verken härstammar från ett djupare urkunnande. De samlar krafter från den obegränsade rytmens formlösa, flytande rörelse.

Skalan på Knowles poetik är episk och präglas av en intim kadens som rör sig genom subrealiteter likt ebb och flod. Bekännande narrativ och emotionell lyrik lever i symbios med varandra, och de agerar som ett mjukt underlag för en central skepnad av strålande erotiskt och queert begär.

Ett romantiskt längtande ger näring åt en empatisk absorbering av ett utrymme som pulserar av liv. Estetikens konsekventa resonans av mänsklig och djurisk sorg försonar. Alkemi erbjuder ett hopp om återfödelse, då atmosfären genom sin ockra utsöndrar en prenatal värme och givenhet för tankar om urtida medvetenhet.

Denna öppna och obundna vision av ömsesidig samvaro är inte bara en optimistisk dröm om en vacker ekologi. Djupt inbyggt i kosmologin finns frågor om vad naturen är, hur en kan upprätthålla en annans livskvalitet samt vilken kapacitet en dödsmorska har att erbjuda en taktfull och värdig död.

Knowles tog sin magisterexamen i måleri 2020 som en New Artist Society Award-stipendiat i The School of the Art Institute of Chicago. Han har nyligen haft utställningar vid Galerie Emanuel Layr (Wien, Österrike), Andrew Kreps (New York, NY), Vdrome (Milano, IT), Chicago Manual Style (Chicago, IL), Soccer Club Club (Chicago, IL), The Green Gallery East (Milwaukee, WI), Nationella konstgalleriet i Bahamas (Nassau, Bahamas) och Popop Studios (Nassau, Bahamas).

f. 1980 i Finland,

bor i Helsingfors

Jag är en icke-binär performancekonstnär, skådespelare och författare. I min konst, mitt arbete och mitt dagliga liv försöker jag värna om bräckliga strukturer och mjuka omständigheter. Mitt tänkande baserar sig på intersektionell transfeminism, och jag försöker aktivt spåra var min kunskap/okunskap kommer från, och av vem och med vilka jag har lärt mig den. Jag försöker förstå kontinuiteten av kunskap. Jag försöker förstå vilka kontinuiteter jag ingår i. Jag försöker vara medveten om mina positioner och privilegier. Jag övar mig på att vara en bättre allierad för andra marginaliserade människor. Jag övar mig på att ge andra plats och på att lyssna samt vidta åtgärder. I mitt arbete försöker jag fundera på frågor som gäller tillgänglighet: vem kan delta i en viss performans, vem har råd med det, vem finns det utrymme för, vem kan känna sig trygg i den. Jag funderar på samtycke under processens varje steg. Jag tror på att var och en har rätt att säga nej i vilket skede som helst, det är en självklarhet. Det är viktigt. Jag vill skapa utrymme för ljud som folk vanligtvis inte lyssnar på. Jag vill skapa utrymme för tvetydigheter och omöjligheter, oklarhet och obegriplighet. Jag vill skapa utrymme. Jag är intresserad av områden som är otydliga och av det som finns bakom strukturer, av underverk.

Kokko arbetar ofta tillsammans med sammankallade arbetsgrupper. Regelbundna viktiga medarbetare är ljuddesignern Tari Doris, ljusdesignern Meri Ekola, performansartisten och översättaren h m ouramo, dramaturgen Even Minn och skådespelsförfattaren E.L. Karhu. Bland deras senaste verk ingår how to host something as a cloud skapat för Baltic Circle-festivalen i Helsingfors, performansen Genderfuck – gender poetics, och en serie av premiärer: Näyttely – Exhibition – Vino Potretti (”Queer Portrait”); Fragile Structures, part 1: Humming, som premiärvisades på New Performance Turku Festival. Deras fotografier och videor har visats på konstgalleri Titaniks utställning Between a rock and a hard place there is softness och på Mänttä konstfestival. Under 2021–2025 stöds Kokkos arbete av ett femårigt konstnärsstipendium från Centret för konstfrämjande i Finland.

f. 1985 i Finland,

bor i Helsingfors

Lindfors är koreograf, konstnärlig ledare, facilitator och utbildare. Hon utexaminerades som magister i konst vid Konstuniversitetet i Helsingfors 2013 med koreografi som huvudämne. I sina verk vill hon omskaka och utmana existerande maktstrukturer och stärka samfund.

Utöver att skapa egen konst och arbeta som utbildare arbetar hon som konstnärlig ledare för UrbanApa, en mångkonstnärlig gemenskap som ifrågasätter maktstrukturer och som erbjuder grogrund för nya diskurser och feministiska konstmetoder. I alla sina uppdra vill Lindfors skapa och facilitera antirasistiska, feministiska plattformar där en festival, en publikation eller en workshop kan fungera som redskap för radikala, kollektiva drömmar.

Lindfors skapar egna och kollaborativa verk såsom performanser, kuraterade program och performativa evenemang. Hennes verk har presenterats och understötts av bl.a. Beursschouwburg, Kampnagel, Spring Utrecht, CODA – festival, Black Box Theater Oslo och Zodiak – Centret för ny dans. Lindfors är en medlem i Miracle Workers Collective, som representerade Finland på Venedigbiennalen 2018.

Lindfors beviljades statspriset i danskonst 2013 (tillsammans med Anniina Jääskeläinen) och Anti Festival International Prize for Live Art 2018.

f. 1974 i Finland,

bor i Salo och Helsingfors

Långström är mediekonstnär och filmskapare. Hennes konstnärliga arbete består av filmer – korta fiktionsfilmer och dokumentärer – och filminstallationer som förenar rörliga bilder med rumsliga element. Hennes arbetsprocess är i allmänhet lång, väl underbyggd och mångkonstnärlig. I sitt arbete fokuserar hon på samhällsaspekter med tekniskt förmedlade narrativ och visuell teknik samt på vissa politiska händelser och deras cinematiska konsekvenser på nuläget. Fokus i hennes verksamhet ligger på intuitiv erfarenhet och tittarens roll.

Långströms verk har varit utställda på olika museer, såsom Museet för nutidskonst Kiasma, Frankfurter Kunstverein och Nassauisher Kunstvereen, samt i gallerier, såsom Interaccess Gallery i Toronto, Kunsthalle Lophem i Belgien och Kunstfort Vijhusen i Nederländerna. Långström utexaminerades som magister i bildkonst från Bildkonstakademin 2003, och hennes studier omfattade också utbytesstudier och arbetspraktik i Carnegie Mellon University i Pittsburgh i Förenta staterna. Hon har varit i konstnärsresidens hos London Space Studios, IASPIS (Nifca), Stockholm och FACT, Liverpool. Finska Konstföreningen beviljade henne William Thuring-priset 2017. Filmen Other Side of Mars, regisserad av Långström, vann i oktober 2019 Testimony on Knowledge-priset på den internationella dokumentärfilmfestivalen i Jihlava i Tjeckien.

f. 1982 i Finland,

bor i Berlin

Dafna Maimons konstnärliga praktik omfattar performanser, videoverk och immersiva installationer. I sina verk undersöker hon hur vi skapar narrativa omgivningar av minnen, stereotyper och traumatiska upplevelser, och koncepterar strategier för subversion och självförverkligande. Framför allt dekonstruerar hon och leker med samhällets patriarkala strukturer genom överdrifter och omkontextualiseringar. Genom samarbete och tidskrävande processer ägnar hon sig åt studier av mångsidiga former av gemenskap och samhörighet. Hennes humoristiska och även absurda verk utnyttjar sig av den mänskliga berättelsen och dess gestaltning, människokroppen, samtidigt som de kartlägger nya perspektiv och verktyg för självreflektion, stillhet och katarsis.

Maimons verk har ställts ut i bland annat Kunst-Werke (Berlin), PS1 Moma (New York), Mahj Jewish Museum (Paris), Kim Center Contemproary Art (Riga), SPACE Gallery (Portland, Maine) och Gallery Wedding (Berlin). Hon har en kandidatexamen i bildkonst från Gerrit Rietveld Academie och en magisterexamen i bildkonst från Sandberg Institute Amsterdam.

f. 1968 i Frankrike,

bor i La Rochelle, Frankrike

Laurent Millets verk är som kapitel i en föreställd encyklopedi full av hans tillverkade objekt och deras fotografier, tagna antingen i deras naturliga omgivning eller i Millets studio. Hans samlingar är hybrider av traditionella, vetenskapliga och arkitektoniska objekt och innehåller även verk av konstnärer som han beundrar. Varje konstruktion är en möjlighet att ifrågasätta bildens status; dess historia, plats, de fysiska fenomen som associeras med bilden samt dess olika sätt att te sig.

Millets verk har ställts ut i Santa-Fes konstmuseum, Nicéphore Nièpce-museet (Chalon-sur-Saône, Frankrike), under festivalen Rencontres Internationales de la Photographie i Arles, i Hôtel des Arts i Toulon, i galleriet CGAI (La Coruña, Spanien), under festivalen Rencontres Photographiques de Lectoure och i Angers konstmuseum. Hans verk finns i både allmänna och privata samlingar i Frankrike och USA, inklusive the Chicago Art Institute, MOMA San Francisco, Houston Museum of Fine Arts, the Los Angeles County Museum, the National Contemporary Art Fund, the European House of Photography, the National Library och konstbiblioteken i Angers, Grenoble, La Rochelle, Lyon, Vitré, Pessac och Caen. Millet har en examen från Lorients konstakademi. Han är lärare vid konsthögskolan i Angers. Han var även medlem i Casa de Velazquez-skolan 2007–2009. Millet representeras av Galerie Binome i Paris och av Catherine Edelman Gallery i Chicago. År 2014 och 2015 blev han tilldelad Nadar- och Niepcepriserna.

f. 1979 i Finland, bor i Helsingfors

&

f. 1981 i Finland, bor i Helsingfors

Maija Mustonen och Anna Maria Häkkinen har arbetat med frågor som har koppling till beröring, sinnen, intimitet och omsorg i olika konstellationer i över tio år. De är intresserade av långsamma och hållbara mjuka metoder som bygger på delande, omvårdnad, stöd och omvandling. Båda är konstnärer med en bakgrund i dans och de har skapat ett stort antal föreställningar för scener inom danskonst och levande konst. De har också arbetat i museer och konstnärsdrivna gallerier samt arbetat på olika sätt i olika lokaler och situationer.

Mustonen har en kandidatexamen i dans från Laban Center i London och en magisterexamen i konst från Konstuniversitetet i Helsingfors. Hon är också kuratormedlem i Ehkä produktion / Kutomo i Åbo. Häkkinen tog en magisterexamen i koreografi vid Konstuniversitet i Helsingfors där hon ofta undervisar i workshoppar. Zodiak – Centret för ny dans i Helsingfors har samproducerat flera verk av båda konstnärerna.

f. 1982 i Finland,

bor i Esbo

Kalle Nio arbetar i gränsområdet mellan magi, bildkonst och film. I sina scenuppföranden och filmmaterial är han uppfinnare, uppträdande artist och forskare som skapar möten mellan det förgångna och framtiden, magi och bildkonst, högkonst och sekundär konst, handarbete och teknik, verklighet och illusion.

Han utnyttjar ofta element från 1800-talets trollkarlsföreställningar i sina visuella studier om människokroppen och mänskliga relationer i vårt samhälle.

Nio har utexaminerats som magister i bildkonst vid Bildkonstakademin. Han har uppträtt med sin teatergrupp WHS i över 30 länder. Hans bildkonstutställningar, videoinstallationer och kortfilmer har visats på museer och gallerier i Finland och utomlands. Nio är också stiftande medlem av Teatteri Union som specialiserar sig på film och scenkonst i Helsingfors.

f. 1978 i Frankrike,

bor i Antwerpen i Belgien

Laure Prouvost använder sig av video, teckning, vävning, keramik, fotografi, performans och framför allt språk för att skapa sina immersiva installationer där betraktaren sveps med på en resa av personlig och kollektiv själviakttagelse. Allt som verkar påtagligt och pålitligt – ord, bilder, minnen, de fem sinnena – utmanas och kastas om i den absurda gestaltningen av diffusa narrativ som konstnären introducerar i sitt arbete.

År 2002 tog Laure Prouvost sin kandidatexamen i bildkonst vid konstuniversitet i London och fortsatte med sina magistersstudier vid Goldsmiths College i London. Hon deltog också i LUX Associate Programme. Hon har hållit separatutställningar i bland annat  ‘AM-BIG-YOU-US LEGSICON’, M HKA – Museum of Contemporary Art Antwerp, Belgien (2019), Palais de Tokyo, Paris (2018), BASS Museum, Miami (2018), SALT Galata, Istanbul (2017), Kunstmuseum Luzern (2016), Museum Für Moderne Kunst, Frankfurt (2016), Red Brick Art Museum, Beijing (2016), Haus Der Kunst, München (2015) och New Museum, New York (2014). Prouvost har blivit tilldelad MaxMara Art Prize for Women 2011 och Turnerpriset 2013. Hon representerade Frankrike på Venedigbiennalen 2019. Utställningen i den franska paviljongen, ’Deep See Blue Surrounding You / Vois Ce Bleu Profond Te Fondre’, visades senare på Musée des Abattoirs i Toulouse och Lille Métropole Musée d’art moderne, d’art contemporain et d’art brut (2020).

f. 1983 i Senegal,

bor i Berlin, Tyskland

Monira Al Qadiri är en kuwaitisk konstnär född i Senegal och utbildad i Japan. År 2010 avlade hon sin doktorsexamen inom intermedial konst vid Tokyo Konstuniveritet, där hon i sin forskning koncentrerade sig på sorgestetiken i Mellanöstern och dess grund i poesi, musik, konst och religiösa praktiker. I sina verk undersöker hon okonventionella könsidentiteter, kulturer i länder beroende av oljeproduktion och deras möjliga framtid samt följderna av korruption.

Al Qadiri har hållit separatutställningar i Haus der Kunst i München (2020), Kunstverein Gottingen i Gottingen (2019), The CIRCL-paviljongen i Amsterdam (2018), museet Sursock i  Beirut (2017), Gasworks i London (2017), museet Stroom Den Haag i Haag (2017) och i Sultan galleriet i Kuwait (2014). Hon har dessutom deltagit i flertal grupputställningar inklusive: ”Our World is Burning”, Palais de Tokyo, Paris (2020), ”Theatre of Operations: The Gulf Wars”, MoMA PS1, New York (2019-20), Future Generation Art Prize, Kiova (2019), ”Antikino”, Berlinale Forum Expanded, Berlin (2019), Asia Pacific Triennial of Contemporary Art, Brisbane (2018), Luleåbiennalen, Sverige (2018), Atenbiennialen, Aten (2018) och ”Crude”, Jameel Arts Center, Dubai (2018).

f. 1982 i Estland,

bor i Helsingfors

Kati Roover är en interdisciplinär konstnär som närmar sig förändringar i omgivningen genom en poetisk fantasi. Hennes verk baserar sig ofta på olika sätt att skapa kunskap och på det flyktiga konceptet av en plats mitt i de enorma förändringar som för närvarande sker i miljön. Hon skapar verk som kombinerar hennes studier ur många olika synvinklar, såsom växelverkan mellan mänskligt och icke-mänskligt, naturvetenskap, ekologiskt och dekolonialt tänkande, djuplyssning, mytiskt berättande, feministisk nymaterialism, och dokumentär essäfilm. Hon arbetar med levande bilder, ljud, fotografering, text och installationer.

Roover utexaminerades som magister i bildkonst från Bildkonstakademin (Konstuniversitetet) 2016. Hennes senaste utställningar är Millaista on olla eläin?, Seinäjoen taidehalli (2020), Fragile Times, Galerie im Körnerpark, Berlin (2020), Yhteiseloa, Museet för nutidskonst Kiasma (2019) och And Tomorrow And, Index, Stockholm (2018).

f. 1978 i Finland,

bor i Stockholm

Hans Rosenström skapar installationer som pejlar betraktarens psykiska och fysiska relation till en viss tid och plats. Han utarbetar ofta sina verk omsorgsfullt i relation till utrymme de upplevs i. För att skapa dessa situationer använder han en mängd olika material från immateriella men intima ljudlandskap till arkitektoniska interventioner. Betraktarens närvaro är en väsentlig del av konstverken, som ofta blir fullständiga först när de aktiverats.

Rosenström studerade vid både Konsthögskolan i Malmö och Bildkonstakademin i Helsingfors, där han tog sin magisterexamen i bildkonst 2007.

Han har deltagit i flera grupputställningar, bland annat: Anatomy of Political Melancholy, Schwarz Foundation, Athens Conservatory, Grekland (2019); Everything Was Forever, Until It Was No More, 1st Riga International Biennial of Contemporary Art, Riga (2018); The Garden – End of Times, Beginning of Time, Aros Triennial, Århus, Danmark (2017); Theater of the Mind, Cranbrook Art Museum, Bloomsfield Hills, USA (2014). I hans separatutställningar ingår No Land is an Island, Kuntsi museum för modern konst, Vasa (2019), och a u g u s t, Helsinki Contemporary (2017). År 2010 tilldelades Rosenström Dukatpriset och 2020 tilldelades han Finska statens pris i mediekonst.